Människan och djuren i samklang med varandra

Djuren har alltid varit en del av människans natur och nu är vi kanske mer fjärmade från naturen än vad vi någonsin har varit i historien. De flesta av oss, statistiskt sett, lever i städer där det inte finns så många djur utan vi omger oss mest av andra människor. Många har husdjur men det är inte det naturliga samspelet mellan människa och djur som det var förr i tiden. Då var de absolut flesta av oss lantbrukare och vi hade våra egna djur som gav oss mat och till och med värme. Sätter vi det i kontrast mot att det är ytterst få som nu kan förklara hur köttproduktionen egentligen går till och vad djuren behöver för att må bra så förstår vi att mycket har hänt. Förr i tiden vad djuren det viktigaste en familj hade. Familjens kanske enda ko blev behandlad som en familjemedlem och hästen var helt nödvändig för att kunna bruka åkermarken.

Nyttodjuren och djur för underhållning

människan har levt tätt inpå djuren så långt tillbaka som det går att spåra. När vi levde i grottor så hade vi djur överallt på både gott och ont. Det fanns mycket mat att hämta i djuren med jakt men det kunde också vara farligt att råka stöta på en björn eller varg. När vi började bosätta oss på mer permanenta ställen så var de flesta människor i Sverige lantbrukare. Förr så fanns det ett syfte med varje djur på gården. Kon gav mjölk och gav kött och nya kalvar. Även pälsen och skinnet var naturligtvis något väldigt viktigt. Det gav kläder för att klara den karga vintern här upp i norr och utan djur hade det inte gått att leva i Skandinavien. Hästen slet på åkermarken och hjälpte bonden med att plöja åkern, dra en vagn och andra väldigt tunga uppgifter som en människa inte klarade av.

Det är inte så konstigt att djuren behandlades som en i familjen för det var allt som oftast en väldigt stor investering att skaffa sig en häst eller en ko eller till och med en gris. Skulle då djuret bli sjukt och kanske till och med avlida så var det ett stort avbräck för ekonomin och även emotionellt såklart. Om vi specificerar med att prata om djur och människan på medeltiden så har det hittats många gravar där människa och djur har blivit begravda tillsammans. Det vittnar om att de har varit väldigt nära varandra även som levande. Att ha många djur på gården var ett tecken på rikedom och ju fler djur ju rikare var man. Det var också ett tecken på rikedom att kunna ha flera olika djur. En fattig lantbrukare hade kanske bara en ko medan en mer bemedlad herre både hade kor, hästar och höns.

Hunden är en klass för sig

Hunden är ett speciellt djur på många sätt i förhållande till människan. Det är inte konstigt att den brukar kallas människans bästa vän. Hunden har aldrig varit till för föda i Sverige enligt vad man har hittat. På flera andra håll i världen så har hunden fötts upp och ätits precis som andra djur men den traditionen har vi aldrig haft här i Sverige utan den har alltid varit mer av ett husdjur. Den var dock inte ett husdjur förr i tiden i samma bemärkelse som nu då vi inte har någon större nytta av våra hundar mer än att gosa med dem utan de var nyttodjur. Hunden var nödvändig för att kunna hålla koll på större flockar av får, kor eller för att se till att inte vargen kom för nära och kunde skada våra djur som var till för att ätas av människan. Hunden har varit domesticerad i flera tusen år och genom olika historiebeskrivningar genom Sverige historia går det att se att hunden alltid har haft ungefär samma plats i samhället; bredvid människan som en lojal följeslagare.

Hästen, från nyttodjur till underhållning

Som vi tidigare har nämnt så var hästen extremt viktig på gårdar i Sverige. De användes som traktorer långt in i historien och det var inte förrän 1930-40tal som traktorn slog igenom stort hos lantburkare i Sverige. Fram tills dess så ar det hästen som användes för att allt det tunga arbetet på gården. Ju bättre ekonomin blev hos genomsnittssvensken desto mindre användes hästen för att arbeta på gården. Traktorn tog över och blev den viktigaste komponenten hos lantbrukaren. Då blev hästen mer och mer ett djur som vi mestadels använde oss av för underhållning. Hästen nu för tiden används väldigt sällan för att arbeta utan det är mest för att underhålla oss i olika former.

Trav är en av dessa former som hästen nyttjas för. Trav är sporten där hästar springer runt en bana för att se vilken häst som är snabbast och starkast. Det har funnits trav i Sverige sedan slutet på 1800-talet men det var inte förrän traktorn kom in i bilden som det blev riktigt stort hos gemene man. I början så var trav en sport som utövades på isar runt om i landet och med en släde bakom hästen där kusken satt. Detta utvecklades senare till att bli den sulky den är idag. den första travbanan i Sverige byggdes 1907 och den finns kvar än idag. Det ar Jägersro i Malmö som är en av landets mest besökta travbanor. Sverige är en av världens bästa nationer när det kommer till trav och det finns säkert många anledningar till detta. Kulturen med att hålla på med hästsport är väldigt stark i Sverige och vi har många utövare. Detta kombinerat med att vi faktiskt har väldigt många hästar per capita gör att förutsättningarna för att lyckas med trav är goda.

Hästarna har blivit större

Människans påverkan på naturen och djuren är stor. Nu skapar vi nya förutsättningar för allt liv på planeten när vi släpper ut så mycket koldioxid att temperaturen höjs och vi har också ändrat djurs genetiska koder genom att bästa vem de ska para sig med. Det var ganska tidigt i historien som människan kom på att om man låter två individer med önskvärda egenskaper para sig med varandra så är det väldigt stor chans att avkomman bli något ännu bättre. Detta har gjort att det har avlats fram större och större hästar genom århundraden. En stor häst är starkare än en liten häst och då kan den arbeta mer och snabbare.

I gravar där man har hittat hästar har man kunnat se att de var betydligt mindre under medeltiden. Det normala var en mankhöjd på 130 cm och följer man tiden framåt så är det en tydlig kurva uppåt och hästen blir större och större. Det är inte bara hästar som människan har ändrat utan i stort sett alla djur. En ko nu för tiden producerar nästan dubbelt så mycket mjölk som den gjorde för bara 200 år sedan och det är också för att man lät det kor som producerade mest mjölk bli betäckta och få kalvar.

Grisen var som ett vildsvin

Grisen är ett annat djur som har levt nära människan. Precis som hästen så var grisarna mycket mindre för bara några hundra år sedan och sedan så har de blivit grövre och grövre för att innehålla så mycket kött som möjligt. Förr så var grisarna vådligt lika vildsvinen som vi har idag men med avel så har de mer och mer blivit sin egen art och nu för tiden är det inga problem att se skillnad på en gris och ett vildsvin. Det var relativt enkelt att producera mycket griskött då en gris kan få väldigt många kultingar och det går att konservera griskött på många sätt. Det går att salta det, röka det eller häng möra det och då håller det väldigt länge. Vi har en väldigt stark tradition av att äta mycket griskött i Sverige och det kommer antagligen av att det var det enklaste köttet att producera förr i världen. Kött från får innehåller mer fett och är svårare att konservera över en lång tid och kor tar lång tid att föda upp. Därför är grisen helt optimal när det kommer till att producera så mycket kött som möjligt på kort tid.

Det är svårt att sia om hur vår relation till djuren kommer att vara i framtiden. Det är en tydlig trend om att vi distanserar oss mer och mer till djuren och det lär fortsätta. Eftersom att djuren inte bor i städerna i samma utsträckning och fler och fler människor flyttar till städerna så kommer vi längre bort ifrån djuren. För att se en gris eller o så behöver många människor ta sig ut till en djurpark eller bondgård medvetet och vi reflekterar inte längre över varifrån vårt kött kommer. Att slakta och att döda djur känns som något makabert även om det är nödvändigt för att vi ska kunna äta kött. Det är endast 10% av Sveriges befolkning som är vegetarianer. Alltså kan 90% tänka sig att äta djur men det är nog långt färre som är beredda att vara med under slakten för att det har blivit så främmande för oss.